För att stämma in i kören så många bloggar deltar i tänkte vi på Spelkänsla också följa Spelkrigets inläggsschema för att utse Årets Spel 2011. Med en massa olika kategorier sträckt över nästan hela december kommer hela Sveriges bloggosfär djupdyka och djuptycka i vad som var bäst och vad som var pest år 2011. Med otroligt många stora titlar släppta och många höga betyg ska det bli spännande att se hur alla bloggar kommer att bråka eller enas över årets bästa spel.
Först ut, som titeln redan avslöjat, är ”Årets överraskning och årets besvikelse”. Det kommer variera sig med hur många av oss på Spelkänsla som deltar i detta men kommer iallafall landa på 2-3 per inlägg.
David:
Årets överraskning
Jag har egentligen aldrig gillat fightingspel, blir irriterad då jag oftast får spö. Utöver undantaget Super Smash Bros som tilltalade mig enormt. Därför är det ganska konstigt hur mycket tid jag har spenderat med Marvel vs Capcom 3 och hur mycket jag gillar det. Jag är fortfarande otroligt dålig på både det och alla andra fightingspel jag rör, men något med det organiserade kaoset, det enorma karaktärsbiblioteket (med några extra speciellt udda deltagare såsom M.O.D.O.K och nyligen tillagda Phoenix Wright) och känslan av att finslipa kombos är lockande. Tyvärr har ju spelet riktigt dålig matchmaking-funktion så det har blivit svårt att spela det i multiplayer utan att möta samma kompis (som spöar en om och om igen) och singelplayer-läget har väl aldrig varit ett fightingspels starka sida.
Marvel vs Capcom 3: Fate of Two Worlds succé var nog kanske inte särskilt oväntat för många, är ju trots allt inte den första installationen i serien och många har sett fram emot det. Men att ett ändå ganska klassiskt fightingspel lyckades svepa mig omkull var definitivt årets överraskning.
Runner up/andra plats: Resident Evil 4 HD, en remake som fortfarande är lika kul. Även om det är 30:e gången jag spelar spelet!
Årets besvikelse
Årets besvikelse däremot pinnar jag fast på Bulletstorm. Det är inte så att det är dåligt, jag hade kul med könsorden, arkadskjutandet och det överdrivna våldet. Men av någon anledning hade jag väntat mig mer! En multiplayer, inte bara ett trasigt coop-läge hade varit perfekt för den här typen av poängbaserat skjutande och något jag verkligen tyckte saknades. Det blev även lite väl repetitivt framåt slutet, men egentligen köpte väl de flesta spelet för Gears of War 3 betan… Eller?
Runner up/andra plats: Av de spel jag spelat som släppts i år finns det inget annat som kan klassas som besvikelse, vilket kanske bara är bra!
Thomas:
Årets överraskning
64 timmar. På en vecka. I ett spel jag aldrig trodde att jag skulle köpa, än mindre tycka om. På sätt och vis kanske jag gillade upplevelsen mer än själva spelet, hur vrickat det än må låta. Men det tar inte ifrån det faktum att Dark Souls har levt med i tankarna ända sedan jag klarade det, ända sedan den där ångestframkallande tomheten uppstod. I en perfekt värld hade jag startat en ny runda omedelbums, men i realiteten så fungerade det mindre bra. För mycket annat att göra, för många ospelade spel i hyllan. Men någon gång Dark Souls, någon gång ska jag ta mig an dig igen. För att bli smiskad igen och älska varje sekund utav det – mellan frustrationsutbrotten då.
Runner up/andra plats: Dungeon Defenders. Det såg ut som ett rörigt och gällt actionlir utan känsla. När det i själva verket var en otroligt genomarbetad Tower defence/ RPG-blandning med stort fokus på co-op. Och stiligt och smidigt var det dessutom!
Årets besvikelse
Att spela Dragon Age var att ta sig tillbaka 10+ år i tiden och uppleva fullständig (nåja) rollspelsmagi igen ala Baldur’s Gate. Att spela Dragon Age II är att banka sitt huvud i väggen och inse att samtidens förenklade speldesign inte passar in i alla genrer. Vill jag spela ett rollspel så vill jag ha full kontroll. Kunna fippla med minsta lilla utrustningsdel. Uppleva storslagna världar, resa land och rike runt. Betydande dialogval. En huvudhandling som är sammanhängande och indragande. Inget utav detta bjuder Dragon Age II på. Istället får vi en förenklad soppa med copy paste’ade miljöer och en miljon onlinerollspelsliknande sidouppdrag. Det är inte ett dåligt spel, BioWare är fortfarande kungliga på vissa aspekter men ack vilken besvikelse det känns som i slutändan. Ta er oerhört god tid med del tre, snälla rara.
Runner up/andra plats: Batman: Arkham City. Efter alla perfekta betyg kunde jag inte undgå att bli hajpad trots att jag aldrig älskade Arkham Asylum som alla andra verkade göra. Men den gången var jag ett par år sen, nu skulle det bli annorlunda med ett releaseköp och allt. Tji fick jag, för jag kan fortfarande inte komma in i det här universumet. Det hjälper förstås inte att jag hatar Batman men det är nått med hela upplägget som inte klickar med mig. Jag blir gång på gång frustrerad av striderna – speciellt när det förekommer skjutvapen, och jag upplever bandesignen som rörig och bitvis svårorienterad. Staden känns jobbigt välfylld med hemligheter (vi snackar sjukt överdriva mängder, så pass att man inte orkat bry sig över huvud taget) även om sidouppdragen är välgjorda och unika.
Jag stör mig på en mängd små detaljer. Som det konstanta uppsnappandet av fiendeprat (måste jag lyssna på enformigt tjat spelet igenom?) och ojämn/ dåligt optimerad grafikmotor. Röstskådespelet är på sina håll allt annat än bra, en del dialog från mindre viktiga personer kan vara skrattretande. Och handlingen är på det hela taget ointressant, även om den lyser upp lite framåt slutet. Saknar också de riktigt minnesvärda scenerna som ändå existerade i Arkham Asylum.
Det är förstås ett bra spel i grund och botten. Spelmekaniken är finpolerad och UE3-motorn har sällan använts så väl. Bosstriderna är genomgående grymma – till och med slutstriden!
Men förtjänar det alla perfekta betyg? Nej.
Följande bloggar har idag bloggat om årets besvikelse/överraskning: Spelkriget.se, Kraid, Carrot Games, Aftonstjaerna, Vill vara gamer, Megazine, Slash double jump, Midnight Gamer, Ett glas juice, I explewd, Spelkänsla, Peter Ahonen, Spelvärldspareringar, EmmyZ, HifiLofi, Mediabloggen, Mats Nylund (FZ.se), Kulturbloggen, Zejho
Intressant med Bulletstorm på besvikelsesidan.Många andra hade ju listat det som en överraskning
(själv tycker jag att det är ”meh” och hade inte förväntat mig annat än ”meh”).
Jag blev så besviken på DA2 att jag inte ens spelat speciellt mycket av det. Spelade nån timme men sen gav jag upp och återgick till Origins (som inte på några sätt är ett åsm spel, men det var helt klart mer min stil än tvåan).
[...] Följande bloggar har idag bloggat om årets besvikelse/överraskning: Spelkriget.se, Kraid, Carrot Games, Aftonstjaerna, Vill vara gamer, Megazine, Slash double jump, Midnight Gamer, Ett glas juice, I explewd, Spelkänsla [...]
Skönt att någon mer tycker att Bulletstorm är en besvikelse (även om jag hade större sådana som fick ta platserna på listan). Att Batman skulle vara en besvikelse förstår jag inte alls. Det är ett av årets bästa spel enligt mig
[...] Vill vara gamer, Megazine, Slash double jump, Midnight Gamer, Ett glas juice, I explewd, Spelkänsla Share this:TwitterFacebookLike this:GillaBli först att gilla denna [...]
Helt fel. Bulletstorm kan man ju inte ha förväntat sig mycket av så därför kan det inte vara en besvikelse… och Batman? ett av årets bästa spel? Jaja, alla kan inte ha bra smak
Inte för att jag hade några förväntningar alls på Bulletstorm, det såg ut som random haloklon till konsol, men mig överraskade det faktiskt med sin PC-känsla i gameplayet. Inte alls det konsolspel jag trodde det skulle bli
[...] Vill vara gamer, Megazine, Slash double jump, Midnight Gamer, Ett glas juice, I explewd, Spelkänsla, Peter Ahonen, EmmyZ Rate this: Share this:TwitterFacebookLike this:GillaBli först att gilla [...]
Intressant att se Bulletstorm på besvikelsesidan när så många listat det på överraskningssidan. Jag håller på och spelar det just nu och tycker väl att det är rätt standard. Skoj helt klart men inte mycket mer. Hade inte så mycket tankar om det innan, bara att folk pratat gott om det.
People Can Flys förra spel Painkiller var bättre
Dark Souls och Dungeon Defenders ligger på min att göra lista… men det är inte konstigt att DD är välgenomarbetad iom att dom höll på det 1 år efter tänkt release.
Trots att jag, precis som David, aldrig fastnat för fightingspel kan jag förstå lockelsen i dem. Jag tycker att karaktärsutbudet i Marvel Vs Capcom 3 är underbart då jag hittar flera favoritkaraktärer där, men jag har världens sämsta tålamod så jag har inte vågat röra spelet eftersom jag inte har nån försäkring på tvn.
Av just den anledningen har jag inte rört Dark Souls heller men jag spår att Dark Souls kommer finnas på många GOTY placeringar.