Årets Spel 2011 – Årets 2:a bästa spel

Två dagar kvar till julafton och dags att dela ut silver (eller den ultimata runner up’en).

David :

Årets 2:a bästa spel

När Elder Scrolls IV: Oblivion släpptes 2006 hade jag en av de mest udda upplevelser jag kommer att uppleva när det gäller spel. Under introt när Uriel Septim VII (med rösten av Jean Luc ”Motherfucking” Picard) pratar om ödet och att han ska dö grejer börjar jag plötsligt att fälla tårar. det har aldrig hänt innan med spel och inte heller efter. Men jag blev otroligt rörd (jag vet seriöst inte varför) och har efter det spelat Oblivion oräkneliga timmar. Därför har mina förväntningar inför Skyrim varit enorma, likt som det varit för så många andra. Det blir sen lite extra speciellt när ett spel på något sätt lyckas leva upp till förväntningarna, och mitt äventyr i Skyrim har lyckats göra just det!

Kände mig nästan lika magiskt hänförd mina första timmar i den femte installationen av The Elder Scrolls som jag gjorde i den fjärde. Norrskenet, snön, bergen och drakarna! Grottsystemen som inte känns lika upprepande som de i Oblivion, konflikten mellan Stormcloaks och Imperials och de ganska passiva och mystiska jättarna. En stor värld fylld med äventyr och saker man kan hålla på med i timmar utan att behöva röra ett quest. Mina försa timmar efter jag fått lite fria tyglar spenderade jag med att jaga vilt, tex.

Skyrim är en värld som blir vad man gör det till, jag personligen har gjort stordåd!

Thomas:

Årets 2:a bästa spel

Jag kan inte ta handlingen i Gears of War-serien seriöst för fem öre. Karaktärerna är hemska och jag kan knappt skilja dem ifrån varandra. De krystade sorgliga momenten sitter jag mest och flinar åt. Det är ganska stora brister för en spelserie som försöker så pass hårt att berätta en historia och framstå som allvarligt. Trots det kan jag inte låta bli att älska Gears of War 3.

Efter den ytterst mediokra kampanjen i del två så var mina förväntningar inte höga. Det fick jag gladeligen äta upp då treans dito är en fantastisk actionresa, snygg och bombastisk som få. Det bjuds för första gången på ordentliga och variationsrika miljöer. Motståndet må vara lite för lätt på ”hardcore” (och för drygt med noll möjlighet att bli återuppväckt på insane) men det är ändå en resa väl värd att ta, speciellt i kompisars sällskap.

Den verkliga charmen går dock – precis som i tvåan – att finna i spelets Horde-läge. De nya försvarsmöjligheterna är klockrena och det är fantastiskt nytt sätt att tackla survival på. Mer taktik än någonsin förr, och nästan oändligt antal speltimmar för att bemästra. Jag klarade alla femtio vågor på hardcore i co-op i Gears of war 2, det är även målet för trean. Fast de där satans jävla bossarna är inte alltid (snarare aldrig) roliga och balanserade.

Bossar eller ej så är Gears of War 3 ändå årets roligaste upplevelse i co-op. Och det är väldigt många pluspoäng i min bok.

Idag har följande bloggar skrivit om årets 2:a bästa spel: Spelkriget, Aftonstjaerna, Midnite Gamer, Sätrapöjk, Spelkänsla, Slashdoublejump, Vill vara gamer, Megazine, Spelföräldrar, QN2, EmmyZ, Zejho, Mediabloggen